Flickan bakom muren

*Flickan bakom muren*

*En musikal om Israel/Palestina*

Länkar

Bakgrund

Hösten 2004 åkte en grupp på tio tonåringar och fem vuxna från Stockholm till Israel och Palestina på en studieresa. Resan anordnades av studieförbundet Bilda. Under en vecka fick gruppen många spännande erfarenheter. Det var en omtumlande resa som väckte starka känslor och tankar. Ett sätt att bearbeta en resa är att skriva en musikal. Så föddes då tanken på musikalen "Flickan bakom muren" . Den skulle sättas upp för första gången på en gymnasieskola i Örebro hösten 2005.

Under våren 2005 arbetade fyra tonåringar och två vuxna med musikalen. Först kom det några sånger och sen växte rollkaraktärerna och dramat fram med hjälp av sångerna. Handlingen är inspirerad av de människor vi mötte nere i Israel och Palestina och deras tankar och känslor. Vi fick ett uppdrag när vi åkte hem till Sverige: "Berätta om hur vi har det i Israel och Palestina. Berätta vad ni har sett och hört." Det har vi försökt att göra med hjälp av sången och musiken, med hjälp av de rollkaraktärer som vi har valt att gestalta.

De sex deltagarna i gruppen arbetade på olika håll och materialet växte fram. Till hösten 2005 började repetitionsarbetet. Vi gjorde ett repetitionsschema och övade in de olika scenerna. Musiken var inte riktigt färdig utan växte fram samtidigt med repetitionerna. De sista veckorna före premiären började allt falla på plats. Den största svårigheten var att hitta tillfällen då samtliga i gruppen hade möjlighet att träffas och repetera tillsammans.

Så anlände vi till Örebro inför premiären, en aning nervösa. Där stod vi tillsammans på scen med en ensemble som bestod av 18 tonåringar och vuxna och en fyra månaders baby. Vi framförde "Flickan bakom muren" på ett genrep i en kyrka och sedan för 150 elever på en gymnasieskola i Örebro. Musikalen var en del av en temadag på skolan. Till musikalen hade vi också arbetat fram ett material med värderingsövningar och samtalsfrågor för att få igång en diskussion med eleverna.

Några upplevelser från resan

Vi lämnade det kalla Sverige en tidig morgon och flög till Tel Aviv i Israel. När vi landade på Ben Gurion möttes vi av en minibuss som tog oss med på en motorväg upp till staden Nasaret. Längs vägen såg vi en gullig vägkant med planteringar. Den var någon meter hög. Vi fick veta att det var muren som skiljer Israel från Palestina. På andra sidan såg muren helt annorlunda ut. Den var åtta meter hög av betong. Där levde människorna sina liv utan insyn från omvärlden och från dem som åkte förbi på den stora motorvägen.

Första natten i Israel tillbringade vi på ett hotell i Nasaret. Om man gick ut på hotellets veranda när mörkret hade fallit kunde man se alla ljus och lampor från staden Nasaret. Det var samma stad som Jesus hade växt upp i för två tusen år sedan. När vi stod där i lampornas sken var det svårt att föreställa sig hur Jesus lekte på de dammiga gatorna. Vi gjorde ett snabbt besök i Bebådelsekyrkan, Sabeels kontor och en stor utomhus utställning "Nazareth village" där det fanns ett helt landskap uppbyggt som på Jesus tid med synagoga och små hus och människor som arbetade med sin jord.

Resan gick vidare till Golanhöjderna och en liten by som heter Majdal Shams nära den syriska gränsen. De hade ordnat en stor scen med mikrofoner åt oss och hela byn med hundra småbarn och pensionärer samlades för att träffa svenskarna. Med i vårt bagage fanns en musikal "H som i längtan" som vi tidigare framfört i Älvsjö, Stockholm. Nu var den nerkortad och översatt till engelska och för första gången framfördes den i Majdal Shams. Efter föreställningen förde vi ett samtal med publiken om hur det är att leva i Israel och Palestina. Tonåringarna tillbringade sedan natten tillsammans med några av ungdomarna i Majdal Shams och deras familjer.

Vi mötte en taleskvinna för bosättarna i Golan som delade med sig av sin syn på konflikten. För att det ska bli fred behövs en dialog men också samtalspartners men det är inte alltid det finns någon att tala fred med. Hon vill också ha rätt att leva i trygghet. Hon anser att muren är viktig som säkerhet. Utan mur finns det ingen säkerhet alls. Taleskvinnan hjälpte oss att se att konflikten är komplicerad. Vem började? Hur? Varför? Vilken väg leder till fred?

Vi reste vidare till Jerusalem. Ett av de starkaste intrycken var muren. Den höga betongmuren tornade upp sig framför oss. På varsin sida om muren lever människor skilda åt. Vänner och släktingar kan inte längre mötas. Odlingarna, sjukhusen och skolorna ligger ofta på ena sidan om muren och bostadshusen på den andra sidan. Muren ligger ofta på palestinsk mark. För att komma igenom muren till livet på andra sidan blir man stoppad i en checkpoint. Har man tur kommer man igenom. Barnen går iväg tidigt på morgonen för att hinna fram till skolan i tid. Vid checkpointen sitter människorna på marken och väntar på sin tur. Ska de få komma igenom? På muren har människor skrivit sina drömmar om fred. Någon har skrivit att vi måste få fred i våra hjärtan innan vi kan riva muren och få fred i landet.

Vi framförde musikalen "H som i längtan" i Betlehem och Jerusalem. Den starkaste upplevelsen var föreställningen i Betlehem eftersom publiken gav sin musik tillbaka till oss. De spelade på trummor och gitarrer. Musiken handlade om hur Rosa pantern smyger i checkpointen. Musiken berättade om förtvivlan och frustration i Betlehem. I diskussionen efteråt berättade några av ungdomarna om hur deras musik får dem att hålla sig borta från våld och stenar. Musiken innehåller så många känslor alltifrån förtvivlan till hopp. Musiken kan förändra människors liv.

I Betlehem var det två pojkar som satte spår i våra liv. En liten pojke mötte vi direkt när vi kom in i Betlehem genom checkpointen. Han ville sälja tuggummin till oss. Vi såg desperation i hans ögon. Det finns nästan inga turister i Betlehem längre eftersom ingen vågar åka dit. I sin frustration stoppade han tuggummipaket i våra fickor och slängde ner paketen i våra väskor för att vi skulle handla av honom. Vi kommer aldrig att glömma honom och hans kamp för överlevnad. Den andra pojken som gav ett outplånligt intryck lever inte längre. Han blev bara tolv år gammal. Han bodde i ett flyktingläger i Deheishe. Han var konstnär och hade målat väggarna i ett aktivitetscentrum dit barn och ungdomar kunde komma för att få en meningsfull sysselsättning i flyktinglägret. Pojken målade sin värld av våld på väggarna. Pojken blev mördad vid tolv års ålder. Under vår vistelse i Betlehem besökte vi också födelsekyrkan och herdarnas äng.

De upplevelser vi gjorde tillsammans i Israel och Palestina blev inspiration till musikalen "Flickan bakom muren". Ett syfte med musikalen är att upptäcka att både israeler och palestinier, judar, kristna och muslimer är människor. De har känslor och tankar. På båda sidor om muren finns människor som är rädda, oroliga och som sörjer sina älskade som de har förlorat. Någonstans bakom en betongmur finns ändå drömmarna om fred och trygghet.

Hur ska man kunna få fred i Israel och Palestina? Det verkar vara en omöjlig fråga att svara på i dagens situation. Men ett sätt är att börja se varandra som människor. För att kunna riva den stora betongmuren måste vi börja med att riva muren i våra hjärtan.

Sista kvällen i Jerusalem mötte vi en palestinsk man och en israelisk kvinna. Den israeliska kvinnan levde ensam med sina två barn. Hon hade förlorat sin man i våldet i Israel. Hon var rädd att hon skulle hata alla palestinier men valde att gå med i Parents circle. De arbetar för att israeler och palestinier ska kunna mötas och leva tillsammans i fred. För att få bli medlem måste man ha förlorat någon anhörig i våldet. Den palestinske mannen hade arbetat länge som läkare. Han behandlade alla jämlikt både israeler och palestinier. Som läkare var det viktigt att hjälpa människan. En dag förändrades hans liv. Det var den dagen han förlorade sin pappa. Några barn kastade sten på en bil och en israelisk bosättare blev arg, klev ur bilen och började skjuta. En man blev träffad. Den palestinske läkaren kom hem och såg en samling människor och i mitten låg hans pappa på marken. Han lyfte upp sin pappa i famnen och bar honom till sjukhuset men kunde inte rädda hans liv. Han var läkare och kunde inte rädda sin egen pappas liv. Han kände sig så ensam med sin smärta. Han var rädd att han skulle hata. Han gjorde det ett tag, hatade alla israeler. Men så gick han med i "parents circel". Där hittade han andra människor som förlorat en son, en bror, en syster eller en far. Där hittade han människor från båda sidor, som ville arbeta tillsammans för fred.